Efter många om och men så står jag nu på mina egna ben och försöker klara det mesta med hjälp av P! Jobbar för fullt på wesslandia på en ålderdomshem, klagar inte alls på det rättare sagt så trivs jag enormt bra där jätte roliga kollegor och jätte mysiga patienter som gör så att man blir på bättre humör även fast det inte är så roligt med tanke på att det är ett äldreboende så kan jag säga att det är roligare än vad man tror! En bra referens sen när man väl kommer ut i verkligheten så vet man hur man ska hantera människor! Jag är enormt lycklig lottad här på jorden har en underbar pojkvän som stötar mig oavsett vad det är så är han alltid där för mig. Jag kanske inte alltid uppskattar det alltid så förstår han vad jag går igenom. Och ibland känns det som att jag inte visar för P va jag verkligen känner vilket gör det svårt för honom att försöka hjälpa mig men jag försöker det gör jag verkligen jag har bara inte insett det förrän nu va jag har! En underbar pojkvän och en pappa o h en syster som stötar mig! Jag är så lyckligt lottad!