V. 23+2 Som han lever rövare i magen, så underbart o känna hans sparkar. :)

Jag vill också ha det där lilla extra som alla har i ett förhållande!!
Pontus o jag firar 4 år nu i oktober och jag tror eller det känns inte som det har känts tidigare, det är som att den kärleken vi hade förr inte riktigt finns där längre eller det kanske bara är jag som känner så inte han? Det vet ju inte jag, men det är typ så jag känner! När jag ser mina vänner med deras killar hur lyckliga och man ser kärleken i deras ögon det är nå helt magiskt att se!
Nu kanske det är mycket för mig och Pontus just för att vi väntar vårt första barn och han inte är riktigt redo att bli pappa, men vem fan är redo att börja uppfostra ett barn när man nästan själv är ett? Haha lite roligt ändå är det ju! Och jag älskar verkligen båda mina pojkar! Bebisen i magen och Pontus men känner även att vi kanske kan fixa kärleken mellan oss lite! Göra något spontant bara han o jag! Inte behöva planera allt i minsta detalj, det känns det som nu att vi måste göra! Fixa spjälsängen, köpa madrasser och fixa det o det! Självklart kanske det blir så när an är 37 mil bort från oss i Karlsborg jag vet inte.. Känner mig förvirrad..